Krönika: Är mediciner svaret – eller en genväg till att inte lösa problemen?

2024 – 11 – 24

När man kommer till sjukvården för att få hjälp med sina problem, är det ofta en känsla av förhoppning som följer med. Här finns specialister, kunniga människor som har vigt sina liv åt att hjälpa andra att må bättre. Men när mötet väl sker, kan det ibland kännas som om lösningen som erbjuds är alltför enkel – eller för bekväm för vårdens system. Mediciner blir svaret. Ett snabbt recept, en förlängd behandling, och så vidare till nästa patient. Är detta verkligen den vård vi behöver?

Missförstå mig inte: medicin kan vara livräddande. För många är det ett ovärderligt hjälpmedel som gör att de klarar vardagen. Men vad händer när mediciner blir den enda lösningen? När behandlingen inte fokuserar på att lösa grundproblemet utan bara dämpar symptomen? Det är inte bara en förlust för individen, utan också för samhället.

Ta exemplet med människor som bor på LSS-boenden. Här finns ofta en komplex mix av psykiska och fysiska utmaningar, men också ett gemensamt mönster: medicineringen ökar. Det verkar som om vi inte längre ser individens behov utan snarare försöker lösa problemen snabbt och effektivt – på bekostnad av människans långsiktiga hälsa. Det blir ett moment 22. Människorna får aldrig chansen att verkligen må bra, och sjukvården ser aldrig till att gräva djupare.

Varför är det så svårt att se bortom mediciner? Det kanske handlar om resurser. Tid är en bristvara i sjukvården. Samtidigt är det svårt att mäta långsiktig framgång, såsom att hjälpa en individ att hitta balans i livet utan beroende av medicin. Men borde vi inte våga tänka annorlunda? Kan vi inte investera i förebyggande arbete och alternativa metoder, i stället för att enbart förlita oss på pillerburkar?

Som patient vill jag bli sedd och hörd. Jag vill att vården ska fråga sig: Varför mår jag så här? Inte bara: Vilken medicin kan lindra detta? Jag vill ha en vård som vågar gå djupare, som vågar ta itu med roten till mina problem. Visst, det kanske kostar mer initialt, men i det långa loppet skulle både samhället och individen vinna. Människor som mår bättre blir inte bara billigare för systemet – de blir också lyckligare och mer självständiga.

Vi behöver ett sjukvårdssystem som vågar ifrågasätta sig självt. Ett system som inte ser medicin som det enda svaret, utan som arbetar för att människor ska må bra på riktigt. Det handlar om att se människan bakom sjukdomen och våga fråga: Vad behöver du för att kunna leva ett bra liv?

För om vi bara fortsätter som nu, riskerar vi att skapa en ond cirkel – där människor inte blir friska, utan bara fastnar i ett system som inte ser dem. Och det är en förlust för oss alla.

Jimmy Steffensen

Kommentera gärna denna krönika – Jag vill höra dina tankar!

Vad tycker du om det som lyfts fram i denna krönika?

Är du överens med Jimmys resonemang, eller ser du saken på ett helt annat sätt? Dina tankar, erfarenheter och synpunkter är viktiga för mig och bidrar till att skapa en levande och engagerande diskussion.

Skriv gärna en kommentar nedan och dela med dig av din åsikt. Kanske ser du något jag missat, eller så håller du med och vill bygga vidare på resonemanget.

Tillsammans kan vi utforska ämnet ur fler perspektiv!

Jag ser fram emot att läsa din kommentar!