När tryggheten brister: En krönika om HVB-hem och samhällets ansvar

HVB-hem. Tre bokstäver som ska stå för Hem för Vård eller Boende. En plats där samhällets mest utsatta barn och ungdomar förväntas finna trygghet, struktur och en väg bort från destruktiva miljöer. Men vad händer när de som redan är i behov av stöd och skydd istället hamnar i miljöer som präglas av kriminalitet, droger och kaos? När ett HVB-hem inte längre är en fristad utan en plats där problemen bara förvärras?

Låt oss tala klarspråk. Syftet med HVB-hem är att erbjuda unga en trygg och säker miljö där de får vård, stöd och omsorg. Socialtjänsten placerar dessa barn och ungdomar där med en förhoppning om att ge dem möjligheten att lämna bakom sig de destruktiva mönster som präglar deras liv. I en idealisk värld skulle HVB-hemmen vara fyllda av kompetent personal, tydliga rutiner och omsorg som bygger broar mot ett bättre liv.

Men verkligheten är inte alltid så. Rapport efter rapport visar på brister. Det handlar om droger som flödar in, om ungdomar som inte får det stöd de behöver och om personal som saknar både utbildning och resurser. På vissa HVB-hem har det till och med rapporterats om att kriminella nätverk fått fotfäste – ett svek mot barnen, deras familjer och hela samhället.

Man ställer sig frågan: Hur kunde det bli så här? Har vi tappat fokus på syftet? Eller är det ett systemfel som genomsyrar hela kedjan, från politiska beslut till den dagliga driften av dessa boenden? Oavsett svaret är det tydligt att något gått fundamentalt fel.

Socialtjänstens ansvar – en mur som ska skydda

Socialtjänsten bär ett tungt ansvar i dessa placeringar. Det är deras uppdrag att säkerställa att barn och unga får den trygghet och vård de behöver. Men när HVB-hem fallerar, när miljön där blir en förlängning av det våld eller de droger som barnen försöker undkomma, då har något brustit.

Har vi överlåtit för mycket av ansvaret till privata aktörer utan tillräcklig tillsyn? Är det bristen på resurser som leder till att kvaliteten sjunker? Eller är det en kultur av ”placera och glöm” som vuxit fram i ett system som blivit alltför överbelastat?

Barnens rätt till trygghet

Ett barn som placeras på ett HVB-hem ska inte behöva vakna upp med rädslan för att nästa konflikt ska urarta i våld. De ska inte möta samma droger som de försöker fly från. Istället borde de mötas av vuxna som bryr sig, som ser dem och som har kompetensen att hjälpa dem vidare i livet. Barn på HVB-hem är inte bara statistik i ett system, de är individer med rättigheter – rätt till trygghet, stöd och en framtid.

En förändring är nödvändig

Om HVB-hem ska fungera som de är tänkta behöver vi förändring på flera nivåer. Tillsynen måste bli skarpare, och brister måste åtgärdas snabbt och effektivt. Personalen måste få den utbildning och de resurser som krävs för att hantera de komplexa behov som dessa unga har. Och framför allt måste vi återigen sätta barnens bästa i centrum. För varje barn som går förlorat i ett trasigt system är ett misslyckande för oss alla.

Vi kan inte acceptera att HVB-hem blir till knutpunkter för droger eller kriminalitet. Vi kan inte blunda för att barn i vårt samhälle får sina chanser förstörda av den plats som skulle skydda dem.

Så nej, du har inte missuppfattat något. Det är systemet som misslyckats. Frågan är bara hur länge vi ska acceptera det.

Jimmy Steffensen