När anhöriga blir syndabockar för brister i kommunal verksamhet

Att lyfta fram brister inom kommunal verksamhet borde vara en självklar del av ett demokratiskt samhälle. Kritik och synpunkter från medborgare, särskilt från anhöriga till dem som är beroende av kommunal omsorg, är nödvändiga för att säkerställa kvalitet och utveckling. Men alltför ofta händer det att ansvaret för bristerna flyttas från kommunen till de anhöriga själva – som om de vore problemet snarare än de systemfel som skapar svårigheterna.

När kritik bemöts med skuldbeläggning

Inom äldreomsorg, LSS-boenden och socialtjänsten finns det otaliga exempel på hur anhörigas kritik möts med försvarstal och förminskning. När en son eller dotter påpekar att deras äldre förälder inte får tillräcklig hjälp i hemmet, får de höra att de borde engagera sig mer själva. När en förälder till ett barn med funktionsnedsättning slår larm om bristande stöd, får de ofta höra att de borde vara tacksamma för det som erbjuds. Det finns till och med fall där anhöriga upplevt att deras kritik leder till att deras närstående får sämre behandling, som en slags tyst repressalie.

Systemfel som döljs bakom individfokus

Den här typen av skuldbeläggning flyttar fokus från det verkliga problemet: att resurserna och organisationen inom kommunala verksamheter ofta är otillräckliga. Istället för att lyssna och arbeta med förbättringar, skapas en försvarsmekanism där kommunen och dess företrädare försvarar sina beslut snarare än att ifrågasätta dem. Detta gör att systemfelen fortsätter, samtidigt som de som engagerar sig för sina närstående riskerar att bränna ut sig eller tystas.

Vägen framåt: En kulturförändring behövs

För att skapa en bättre fungerande kommunal verksamhet måste synen på kritik förändras. Kommuner bör välkomna synpunkter från anhöriga och se dem som en resurs snarare än en belastning. Genom att erkänna och åtgärda brister istället för att förskjuta ansvaret kan man bygga en mer rättvis och fungerande välfärd. Det handlar inte om att leta syndabockar – utan om att faktiskt lösa problemen där de finns.

Jimmy Steffensen