När samhället vill hjälpa – men barnet känner sig överkört

2025 – 06 – 05

Göteborg – Organisationen Maskrosbarn har länge arbetat med att stötta barn och unga som lever i utsatta hemförhållanden. Men hur går det egentligen till när ett barn misstänks fara illa – och vilka rutiner finns kring information och kontakt med familjen?

Ett uppmärksammat fall har väckt oro och frågor kring transparens och barns rätt till trygghet även i mötet med samhällets stödinsatser. En flicka i Göteborg blev kallad till ett samtal med organisationen, där man ville gå igenom uppgifter som inkommit om henne. Hon hade inte fått någon förklaring till varför hon kallades in, och hennes vårdnadshavare hade inte heller informerats.

Till ytterligare oro skickades ett sms direkt till flickan. I meddelandet framgick att om hon inte dök upp till samtalet, skulle en orosanmälan skickas till socialtjänsten. Flickan upplevde detta som ett direkt hot, vilket ledde till att hon mådde mycket dåligt och kände sig pressad och rädd. Dessutom fanns ingen kontaktperson angiven i sms:et – det enda som framgick var att det kom från Maskrosbarn.

När vi frågar Johanna Azar, verksamhetschef i Göteborg, om hur Maskrosbarn arbetar i sådana fall, svarar hon:

– Vi jobbar inte så att vi kontaktar vårdnadshavaren i första hand. Det är viktigt att barnet känner sig tryggt med att prata med oss utan rädsla för att allt genast går vidare till familjen. Vi har ett barnrättsperspektiv där vi sätter barnets behov i centrum.

Men kritiker menar att detta kan skapa en motsatt effekt – oro och misstro hos barnet – särskilt när kommunikationen sker utan tydlig kontext eller stöd. Att kalla in ett barn till ett möte utan att förklara syftet, och att i ett anonymt sms antyda att en orosanmälan kommer att skickas om barnet inte samarbetar, riskerar att uppfattas som hotfullt…..
.
Jimmy Steffensen